Tallriksaggressioner

Jag har drabbats av halvt oseriösa tallriksaggressioner. Det är allvarligt. Jobbade idag, min stackars fot har fått vad den tål om man säjer så, men vem bryr sej? Sex OB-timmar, det tänker iallafall inte jag sumpa. Iallafall så blev det ganska dött framemot eftermiddagen, och när all disk var plockad och alla brickor torkade undrades det om jag hade tid att göra nåt annat. Jodå. Klart jag har.

Kolla alla tallrikar (Och det är sjukt många, flera hundra.) och ställa de som är kantstötta eller helt utslitna i glasyren i en hög. Alltså: Först plocka ur alla tallrikar ur skåpen. Sen vända och vrida på allihop och stoppa in dom i skåpen igen. Bör nog tillägga att skåpen befinner sej i höjd med mina knän, ungefär. Och mina knän vill inte böja sej som folk efter min kollision i torsdags.

Jättegäsp, eller nåt i den stilen.

Brandlarmet gick för att nån skulle flambera nåt eller vad det nu var. Jag lyssnade inte så noga. Och jag försöker lära mej att bära fyra tallrikar samtidigt. Gaah, så ointressant.

Nu har jag en disskussion om glesbygden på msn. Det känns givande och intressant.

"Vet du, jag har aldrig varit i Ätran. Jag tänker mej det som tre hus, eller kanske två och ett halvt"

Jepp, sån är jag. Lite snurrig bara. Och med smak av sirap och radergummi. Det är ett skämt, föressten.