9 februari 2007

Isolationistisk Utrikespolitik

Jag lever i ett paralellt universum. Jag har verkligen ingen koll på nånting alls, och om Jorden gick under skulle det förmodligen ta ett antal veckor innan jag märkte det.

Man kan väl säja att jag "för en isolationistisk utrikespolitik", eller att jag på fullt allvar tänker tillbringa fredagkvällen med min gitarr, alternativt datorn. Oboj, jag gillar fredagar. Näe. Men det känns som om det är läge för en promenad. Om det inte hade vart så jäkla kallt bara, jag och mina gamla skejtskor kommer frysa om tårna. Fast vad gnäller jag för? Jag kunde ha bott i Norrland. Där är det säkert 26 minusgrader nu, tevereportrarna har ju ägnat hela veckan åt att tjata om hur kallt det är i Åre, menar jag. Här är det -3.8, just nu. Men det sjunker hela tiden.

Spelar ingen roll om det är askallt i Åre, så länge jag får åka dit. Jag orkar inte med Falkenberg just nu. Det känns som om allting här bara skiter sej hela tiden. Jag trampar runt i kvicksand, jag kommer ingen vart. Det finns inget att längta efter, allt är redan gjort, allt är redan sagt och det enda orosmolnet på horisonten blir knappast mindre.

Allting verkar ha bestämt sej får att vara övertydligt just nu. Till och med iTunes skriver mej på näsan i var och varannan låt. Det är inte bra. Alls.

Deprimerande.
Skit.

2 kommentarer:

Berander sa...

Man kan längta efter våren och sommaren?

Men jag tror mer att du är ute och far efter:
"bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja!"?

Jag vet vad du ska göra nästa vinter - skibumma! Jag tror jag kan ha ett par kontakter i Österrike om du är intresserad? ;)

heddacarolina sa...

skibumma är den enda plan jag faktiskt har. men jag kan inte tyska och är dålig på att åka skidor så det är en vansklig plan :P