Jag ska ut och springa om en stund, mamma tyckte att hon behövde motioneringssällskap. Latmasken i mej blev djupt olycklig, men det är nog välbehövligt, egentligen.
Jag känner mej allmänt nere, sådär trött, frustrerad och jätterastlös på samma gång. Ingen kul känsla. Jag försöker undvika saker och situationer som gör mej trött och frustrerad, men det går dåligt. Varför är allt så långsamt nu?
Jag var inne på massa hemsidor för utlandsstudier idag. Jag tror att jag kommer ruinera mej om jag ska plugga journalism utomlands. Antagligen inomlands med, men det är inget alternativ, så jag har ingen aning om vad det kostar. Dagens tips var iallafall lite uppiggande, min elevhandledare sa att "du med ditt läshuvud ska inte gå på folkhögskola, satsa lite istället". Vete katten, faktiskt, men det är ju alltid trevligt att höra att man har lätt för saker.
Andra saker är krångligare. Jag bara velar nu. Har jag ens någonting att vela mellan? Jag bara undrar.
Ska man springa till rondellen, förbi nya brandstationen, nedanför Tröingeberg, uppför Tröingebergsbacken? Ner på grusvägen som går mellan alla husen och upp igen och sen hem på någon vänster? Eller börja med backen och ta brandstationen på hemvägen? Det kan jag ju funderapå, istället. Vila hjärnan.
Dagens positivaste: Fungerande ensemblegrupp, äntligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar