5 februari 2007

Lilla Spöket Laban

...and I don't want the world to see me, 'cause I don't think that they'd understand, I don't think they know who I am...

Jobbig dag.
Började med vimmelkantighet och huvudvärk, vidare in i en överfull matsal och ut på stan. Trevligt folk. Hallonsmoothie, jättegott.
Sen blev det utförsbacke igen.
Jättekul, not.

Jag kan inte rå för att jag har spöken i bakhuvudet. Faktiskt. För varje gång jag gör någonting är jag rädd att dom ska slänga gamla minnen i huvudet på mej. Att jag ska få höra om dumma saker jag gjorde eller sa när jag var liten. Jag vet att det inte är så längre, men det är fortfarande obehagligt. Jag har tusen saker att ta igen, men hur ska jag hinna med det när jag inte ens orkar tänka tanken? Hur ska jag få sociala skills när jag inte vågar träffa folk?

Djävla dilemma.

Djävla allting, föressten.

2 kommentarer:

Berander sa...

Hörrudu din mupp!! Jag har varit där jag med, plågats av minnen av konstigheter jag gjorde innan förra istiden och jag har bara en sak att säga. By gones!!!

Sätt dig och lura ordentligt på knaset (topp 10 räcker nog ;)), kom på om du har något kvar att lära av dessa minnen eller om du kanske redan är färdig med dem.

Oavsett vad du kommer fram till är du efter denna fundering färdig med dem, det GER ju ingenting att låta dem ta energi från ditt nu, right?

Känn ingen panik över de tusen sakerna, vi har alla en sådan lista, promise ;) Ta istället tag i någon av de tusen och knäck den och vips, only 999 to go *LEEEER* Första steget är ju alltid värst har något smarto sagt alldeles för många gånger, tyvärr är det ju fruktanslöst sant :P

Social skills: är alla andra världsmästare på det då?!?! Se det från den ljusa sidan (igen) - tänk på förbättringspotentialen *hehehe*

Och... knasigare människor än du har kommit ut i det stora livet och till slut kommit någotlunda på rätt köl. Fråga valfri förälder hur undertecknad var i din ålder tex *huvvah*

Berander sa...

... eller sätt dig i soffan, kräv en kopp fika och fråga mig själv!