Motivationsbrist

Själva grejen med Ally McBeal är att hon vägrar sluta tro på kärleken. Och att hon alltid letar efter någon som kan älska henne och bry sej om henne. Hon är bara sån.
Det är rätt skönt, ändå. Att det finns en karaktär i en teveserie som är som min osäkra sida, fast lite mer spattig. Egentligen världens skitpryl, men jag mår bra av det, på nåt sätt. Se det som ett slags bekräftelse. Jag är inte knäpp, Ally är mycket knäppare. Även om hon inte finns på riktigt.

Jag är bara trött. Första halvan av dagen idag var riktigt jobbig. Jag vet inte om det är så, jag kanske bara inbillar mej, men jag vill inte vara en som ska ha koll på allting och kunna svara på allt och alltid veta och ha lösningar. Sorry, men jag vill faktiskt inte det.
Det är era förväntningar.
Inte mina.

Just nu orkar jag inte.

Jag gör ingenting, känns det som, och ändå orkar jag inte. Motivationen är nere under noll. Jag tänker på vad jag ska göra, men jag får ingenting gjort. Och jag menar verkligen ingenting. Nada.
Har lämnat in loggboken idag. Tidsbristen smyger sej efter mej som ett fult litet troll, men jag kan skylla mej själv. Nu är det allvar som gäller däremot. Jag tänker inte sumpa projektarbetet, inte mycket. Det var åtminstone lite kreativitet i omlopp igår. Kanske beror på Johanna.

Hon backade in i en garagedörr.
Hihi.

Nu längtar jag till helgen. Jobba, helt okej. Men evntuell fest, verkligen toppen. Jag behöver leva lite. Som motsats till vad jag gör nu, alltså.