10 februari 2007

Slitigt värre...

En halvtimme, drygt, sedan jag slutade jobbet för dagen. Håller jag ut handen i luften syns det fortfarande hur den skakar. Och jag har skavsår under vänsterfoten. Under.

Någon fick för sej att det var söndag på en lördag, det är den enda förklaring jag kan komma på. Jag har sprungit som en liten idiot. Helt uppriktigt zonkad, så känner jag mej nu. Tusen människor som inte fattar vad jag menar när jag frågar dom.

- Har ni nummer sextiotre?
- Varmrökt?
- Nej, tyvärr, dethär är Dagens, men er mat kommer nog alldeles strax.
(Nästa bord)
- Har ni kanske nummer sextiotre?
- Ja, nej, det vet jag inte... skulle man få en lapp?
- Det står längst ner på det stora kvittot de gav er i kassan.
(Personen rotar efter kvittot, jag står och svär tyst inuti huvudet, alternativt tycker synd om mej för att tallrikarna verkligen börjar brännas nu, och armarna värker.)
- Nej, vi har 359. Borde inte vår mat vara klar snart? (Irriterad)
- Jo, men endel mat tar lite längre tid. Jag ska höra efter med köket.
(Går vidare, och hittar bordet med lappen som det står 63 på. Frågar ändå, för artighets skull)
- Har ni nummer 63?
- Ja, nej, det vet jag inte, står det här?
(Tittar oförstående på lappen)
- Jomenvisst, det är alldeles rätt. Dagens var det väl?
(Hedda börjar bli övertrevlig.)
- Men här står ju 363?!
- Vi brukar skippa hundratalen. Det är inte ofta vi har hundra beställningar väntande.
- Åh.
- Varsågod, smaklig måltid och så vidare.

Fucked up djävla astrött. För att fatta mej kort, alltså. Vad annat är att vänta efter tio timmar? Och om femton timmar ska jag vara där igen. Hej femtioplussare som är ute och nöjesåker. Hej brödsmulor. Hej någonting som löjligt nog är roligare än skolan. Och det är det knäppaste av alltihop.

1 kommentar:

OscarBerander sa...

"Hedda börjar bli övertrevlig"-Ha,ha,ha!