Innan Det Är Försent

Jag har inte koll på mycket för tillfället, men en sak kan jag säja säkert. Nästa helg finns det bara en sak jag ska, och får göra.

Vila.

Det har liksom varit nonstop nu sedan veckan innan sceniska. Jag hinner aldrig pausa eller sova ut. Även om jag är jättetrött går det inte att stanna till och hämta andan. Allt bara fortsätter i rasande fart. Mer! Roligare! Galnare! Jobbigare!
Jag har gått på sparlåga så länge nu, förtvivlat försökt få energin att räcka hela vägen. Nu är det sex dagar kvar, och om jag tar mej till lördag morgon utan att falla död ner har jag fan lyckats. Frågan är om jag inte faller död ner av skräck/ångest då istället?
Det är en ganska skrämmande tanke att aldrig mer sparka in väskan i mitt röda skåp, att aldrig mer äta russinlunch på måndagarna, aldrig mer stirra ner i golvet i korridorerna, det blir så många aldrig.
Vafan, jag har cyklat samma väg til skolan i tre år, jag skulle kunna cykla den i sömnen om det behövdes. Vart ska jag cykla nu? Laxbutiken.
Men sen då?
Får sånadär piffiga "vad vill du göra med ditt liv"-broschyrer på posten, adresserad reklam är det väl egentligen, men ändå. Man ska fylla i sina egenskaper och intressen och personlighet för att kunna bli klar över vem man är och vad man borde/vill bli. Jag klarar inte av sånna, för det enda jag vet att jag vill med mitt liv är att jag vill ha roligt. Nu när jag äntligen börjar vakna till liv. Jag är fullkomligt ärlig när jag säjer att jag inte har en aning om vad jag vill göra. Visst, jag vill väl kanske bli journalist, om jag inte kommer på någonting bättre, men det är för långt in i framtiden för att jag ska kunna sikta dit.


Jag vill bara dansadansadansa.

Fatta att jag börjar lära mej att leva efter att ha gömt mej i mej själv hela högstadiet och gymnasiet.

Nästa helg ska jag samla energi, och sedan ska sommaren släppas lös och snurra så fort att jag kommer snurra bort mej totalt. Det finns fan potential.

/HeddaDesperado - Innan Det Är Försent!