- Bordsgamar: Tar ett bord var som helst i väntan på lediga fönsterbord. Så fort ett fönsterbord blir ledigt reser dom sej och står vid bordet och tittar på när jag dukar av. Särskådar romsås-och-isbergssalladsklegget liksom.
- Nummerfreaks: Det är omöjligt att få ut bongarna i nummerordning. varm mat tar generellt sett lite längre tid. Man går där, lugnt letandes efter nummer nittiofyra, och de första man frågar har nummer nittioett. Sneglar på kvittot, en soppa, en caesarsallad (Tidskrävande!!). Hittar nittiofyran (en laxtallrik, en varmrökt) och blir påvägen tillbaka stoppad av nittioettan som undrar var deras mat är, de var ju faktiskt före nittiofyran. Då tar man fram sitt finaste leende och förklarar att en del mat tar lite längre tid och därför går nummrena ut i o-ordning. Yeez.
- Perfektionisterna: Man ser på vissa redan när dom kommer att om de inte får (lyckas hitta) ett fönsterbord med ren duk och om deras mat dröjer lite, att de kommer göra den närmaste kvarten av ditt liv till ett living hell.
- Dagisborden: Att en femåring kanske sprider ut sina potatisar/pommesfrites/pannkakor med tillhörande sås/ketchup/glass och sylt på duken istället för tallriken är fullt förståeligt. Därmed inte sagt att nämnda barns föräldrar behöver göra likadant. Vi snackar föredömmen.
26 juni 2007
Stereotyper
Jag tänkte skriva något om restaurangbesökare nu:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, det där med stereotyper på arbetsplatser är faktiskt ganska underhållande. Har en hel del på mitt jobb med. Typ.
Ha så skoj på P&L!! Det som händer på festivaler brukar stanna på festivalen brukar jag säga. Alltså fritt fram att röja hur som helst ^^
haha kul å läsa det där asså ;D lite gulligt.. ^^
Skicka en kommentar