Min själ är ett russin

Jag är inte ensammen. Inte det minsta. Men visst fan får det kännas så ibland ändå. Det finns alltid stunder när man känner sej liten och dum och helst av allt vill försvinna. När man förtvivlat letar efter sina livlinor och skyddsänglar men ingen finns där.
Dom har tagit semester?

När jag blir rädd eller känner mej ensam finns det två sätt jag reagerar på. Antingen blir jag mycket tyst och stirrar ner i golvet, försöker märkas ännu mindre, eller så blir jag tvärtom. Överglad, eller busig, barnslig, dålig humor och allmänt tramsig.
Jag hatar båda två.
Två excentriska versioner av mitt riktiga jag. Ytterligheterna åt varsitt håll bestämmer sej för att ta över. Och det kan växla fort, riktigt fort faktiskt.
Jag hatar att jag låter folk drabbas av mitt konstiga beteende.

Självkontroll.
Självsäkerhet.
Självkännedom.
Självförtroende.

Ibland tror jag att de är -för mej- okända ord.

Kanske är jag bara ett litet trassligt knyte, som matats med en alldeles för stor portion av Jantelagen, kanske är jag bara en parentes, kanske är jag en superhjälte, och alla ser det utom jag själv? Det känns som om min själ är ett russin. Liten, skrynklig och faktiskt ganska ful, men väldigt mjuk och sårbar inuti, och väldigt medveten om den skrynkliga fulheten.Varje litet russinskrynkel är unikt, och det finns många där ute, som är sårbara och osäkra, men så otroligt djävla unika.

Kanske är det det ni ser, ni som finns där och tror på mej. Ni ser mer än ett fult litet russin, och ni säjer det tusen gånger om, så vem är jag att tvivla?

Det är bara det att det är så förtvivlat svårt att tro på orden. Man skulle behöva ha dom på repeat i öronen nästan hela livet. Det går inte, det är bara att kämpa.
Kämpa.

Kämpa.

Jag är ingen fighter men jag får försöka ändå.
Vad är det för mening med ett liv där man ångrar allt man inte gjorde.
Allt man aldrig vågade säja.
All plats man inte tordes ta?
Jag vägrar ångra vem jag var!
Det finns tusen felval som brinner som neonskyltar i minnet, men jag ahr lärt mej, fy fan vad jag har fått lära mej. och jag gör inte om samma misstag igen, det vägrar jag.

Kämpa, lilla russin.
Du vinner nog till slut ändå...