Imorgon går en epok i graven. Det är definitivt den sista russinlunchen. Filosoferande blandat med ångest och jobbsnack i Glasburen is no more. Sista gången helt enkelt. Och det är det enda jag vet att jag verkligen kommer sakna från skolan. Även om käket varit helt hopplöst vissa gånger, och ibland inte ens varit mat utan mjölk, müsli och flingor i ett dricksglas så har tiden varit bra.
Jag hade säkert russinluncher i ett tidigare liv.
Det är kosmiskt.
Och snart over & out.
Fuck.
Det blir aldrig likadant igen, tyvärr.
Vad fan gör jag nu?
Jag känner mej helt plötsligt två år för gammal...
...och inte så lite rädd.
Elakt också, för nu lämnar jag dej helt i samhällarnas våld ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar