Igårkväll läste jag igenom mina dagböcker från det senaste halvåret. Det är rätt nyttigt att göra så ibland, man skaffar sej perspektiv på saker & ting. För även om det inte är helt prima just nu så har det fan vart mycket värre.
Jag har haft så mycket skit i skallen, och hållt allting för mej själv alldeles för länge och för ofta. Klart, det finns förklarliga skäl till en hel del, men ändå, det blir så mycket enklare när man delar med sej, för då kan man komma på sej med att skratta åt det ibland.
Fast man kan komma på sej med att sakna saker ibland också. Fast man inte borde. Too bad, att man inte kan stänga av den satans hjärnan. Delvis åtminstone.
skyll dej själv, inget händer här.
och skyll dej själv för folk vill gärna lära känna dej.
Det finns alltid kvar ändå,
längst därinne.
Och överrumplar mej ibland, när jag inte är på min vakt. Hjärtat rasar samman som ett korthus på ett alltför vingligt bord och allting blir bara saknad. Det värker ända ut i fingertopparna i en sekund - kanske tio - och sedan är det över. Allt är som vanligt igen, jag är som vanligt igen. Jag vill bara bli kvitt känslan av att någonting fattas.
För det finns inget.
Har aldrig funnits.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar