Vet du, det finns en massa saker som jag vill säja. Små finurligheter som jag minns och sparar på tills att rätt tillfälle dyker upp, jag hoppas att det gör det iallafall. För det skulle kunna bli så bra. Jag som alltid har sprungit åt andra hållet alltid. Nu gjorde jag det igen, men det var rätt. Eller det vet jag ju inte, men det kändes rätt.
Inga getter här inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar