Bohemian Rhapsody

Alla har vi vår egen låt, själv snickrar jag fortfarande på min. Jag vet precis hur jag vill att den ska låta, och vilka instrument det ska vara. Om man tar en del Angels & Airwaves, en del Coldplay och en del allt annat, samt kryddar med en gnutta "vad händer sen"-rädsla, då har man vad jag vill att det ska bli.

Det är så enkelt att det blir helt komplext. Stå på bryggan en kväll i augusti, ungefär klockan sju, kanske lite senare. Havet börjar lägga sej och alla turister har vänt hemåt mot grillar och kortspel. Ungarna som alltid kommer bada i timmar, de bofasta som bor här även på vintern när vinden äter sönder ansiktet på dej, de springer förbi dej, rakt ut i ingenting, för att landa i sensommarvattnet en sekund senare. Stå där på kanten av bryggan och titta in mot land, ner i vattnet. Hur kallt är det? Termometern stod på 24.7 men man vet aldrig, och det kanske ligger en gammal elak brännmanet på bottnen.
Men det hade du nog sett, vattnet är så klart i augusti. Räkna räfflorna på sandbottnen.
Du är arton år och hela världen och hela havet ligger framför dina fötter. Men vad händer när du hoppar? Rakt ut i ingenstans. Är vattnet iskallt när du landar? När kommer du upp till ytan igen? Varför ens hoppa, solen värmer fortfarande och du har ingen brådska. Cykeln står där den står och vem behöver äta? När man är ung kan man leva på sol, salt och vattenmelon.

Ta vara på dethär, tänker du. Snart är det höst igen och då slår vågorna höga och att gå på bryggan blir en lek med döden, eller åtminstone med kallt havsvatten. Spara sekunderna, solbrännan och värmen i nacken innan du hoppar, lägg dem på disketten längst in i hjärteroten. Man vet aldrig när man behöver minnen.

Du vänder om och går sakta inåt en bit, till nästa stege. Vänder om, solen i ögonen, där är luckan i staketet. Barfotafötter mot solvarmt trä och tre andetag senare är du i tomma luften. En egen liten enhet, en jordnära asteroid påväg att kraschlanda i verkligheten. Glöm aldrig att du svävar fritt, även med fötterna på jorden, ditt liv är det enda du har.

Det finaste jag vet; Skrea Strand domdär sommarkvällarna. Solbränna, salt i håret och en helt oförklarlig stillsammhet.