...men här inne är det vår.

Lika genomfrusen som jag är utanpå, lika varm är jag inuti. Mobilen frös den med, den ligger i en vante vid ett element och tinar upp lite, och jag undrar om rosorna klarar sej. Morgondagen får förtälja det. Fem minusgrader är hursomhelst iskallt nog när man knatar runt i Vans.
Farväl Falkenberg, underlig men bra film. Holgers skägg sammanfattar det hela ganska bra. Det är läskigt, för när jag ser staden på film ser den så liten ut. Så liten som den kanske egentligen är, men som jag inte förstår. Och här och var syntes ansikten man känner igen. Kalis, Ratkid och en frontsideflip.

Jag skulle kunna drunkna.
På ett positivt vis.
Förklaring kommer väl någon gång, antar jag. Men inte just nu.

Det är faktiskt varmt.