Min förmåga att göra saker är oerhört liten just nu. Jag sitter och läser, böcker eller på internet, och jag tänker jättemycket. För mycket. Grubblandet tar över, och även om jag kommer på saker när jag grubblar genomför jag dem så sällan. Det är som om allting är för stort, för svårt och det som är greppbart har slutat att spela någon roll för länge sedan.
Valfriheten har gjort mej mentalt förlamad.
Teoretiskt sett kan jag göra vadfan jag vill. Jag vet bara inte vad det är jag vill, jag vet inte vad som håller mej kvar, eller vad som får mej att vilja dra någon annanstans. Vill jag se vad som finns på andra sidan horisonten eller ligga och titta på stjärnhimlen här hemma?
Kryp i kroppen, velig, rastlös, skoltrött.
Är jag så ensam som jag tror?
Dags att börja lita på folk kanske?
if I told you this was killing me, would you stop?
För det är en bra låt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar