Hurtbulle

Jag är fortfarande en hurtbulle. Ikväll har jag och lillebror sprungit. Uppför hela Tröingebergsbacken, och ända ner till Blackebergsskylten på andra sidan motorvägsbron med kulingen i ryggen. Det var inte så hemskt. Biten tillbaka över bron fram till träden och bebyggelsen var däremot en plåga. Lika gött som det är med kuling i ryggen, lika hemsk är den i ansiktet. Ner på cykelbanan, förbi fotbollsplanen eller vad det nu är, och upp till kiosken. Hurtbulle nummer ett (Oscar) sprang uppför Platåvägen tre gånger, jag sprang upp där en gång. Det räckte. Sen hem i regnet till varm choklad och min favoritteveserie, Anna Pihl.

Varför gör danskarna så bra teve?

Hmm ja...

Imorgon har jag väl träningsvärk i vaderna, igen... men det är liksom meningen.