Telefonfobi

Jag suddar ut alltihop.

Pys väck!

Nu över till någonting som jag har funderat på ganska länge.
Man knappar in siffrorna. Fine. Och sedan blir det inget mer. Knappen med en grön telefon på är som omgiven av ett kraftfält eller något, den går inte att trycka ner. Vad är det som är så skrämmande med telefoner och telefonsamtal? Visserligen beror det på vem man ska ringa men lite läskigt är det alltid. Man skickar en störsignal in i en annan människas pågående liv. Som en liten och väldigt högljudd komet. Raderar siffrorna på skärmen. Skriver dit dom igen. Hjärnhalvorna motarbetar varandra så det sprätter om det. Ringa?
Nej. Intedå.
Jo, det är klart, hur farligt är det?
Mycket farligt.
Fegis.

Fegis.

Än en gång: Jag vill inte tappa kontrollen, jag vill inte falla föränn jag är säker på att någon fångar mej innan jag slår i marken. Och eftersom jag aldrig är det vågar jag varken slå mej eller ringa.

Jag hatar mej själv.
Verkligen.