Blodsockerfallsfunderingar

Trevligt. Nu sitter jag här och darrar i hela kroppen, blodsockerfall deluxe... det var längesedan jag åt något vettigt. Jag hatar blodsockerfall, och blodtrycksfall med. När det blir svart när man reser sej för fort, och såntdär, ni vet...
Men ack, så typiskt mej.

Förövrigt kan jag väl berätta att dagen började med att jag försov mej, eftersom jag råkat glömma att ställa väckarklocka nummer två (mobilen). När jag vaknade var klockan 09:16.
Panik i kubik!

Tjugotvå minuter senare hälsades jag välkommen av stämpelklockan på jobbet. (Jag väljer att tolka blippet som ett "välkommen", det känns positivt och bra.)
Strax därefter möttes jag av ett "läget Sleeping Beauty".
Hamnade i buffén idag, med (ironisk) Halmstadbo nummer ett, CC. Hon hade lyckats lägga beslag på Laxbutikens bästa kniv, och när Emelie snodde den, och jag återerövrade den, passade Stenen (ironisk Halmstadbo nummer två) på att påminna mej om vad jag sagt till Sara i fredags.

Då hade jag drabbats av ett totalt infall när jag skar upp kiwi att dekorera med, och sa, rakt ur tomma luften att "om Kiwin hade varit ett djur hade det nog varit ganska likt en hamster".

Jag muttrade något om infall och livlig fantasi, tog kniven och återvände till bufférummet där jag återberättade hela historien. Kommentaren till återberättandet var något i stil med "att du ens vågar upprepa detdär". Ibland har folk på jobbet svårt att ta mej på allvar. Ibland förstår jag dom.
Tre minuter senare stod jag öga mot whatever med en kiwi.
Och på hyllan ovanför låg eminenta plastpinnar som blev om möjligt ännu eminentare om man bröt loss den fula runda pluppen där det stod SalmonStore.
Fyra pinnar + kiwi är början till något stort.

Vis av erfarenhet väntade jag mej ett "eeh, o-kej" gällade kiwin, men möttes av oanad entusiasm. Sagt och gjort, gurka till öron, vindruvor till fötter och ögon, och en halv sockerärt till svans. fast svansen tillkom inte föränn Emelie dykt upp, spärrat upp ögonen och skrattat så hon blev tämligen rosa.
Buffedjuret Uffe var född.
Senare under dagen blev han tonåring, och skaffade emolugg (dill), och några timmar senare utökade han med tuppkam.

Nu står han inplastad, i kylen, och även om han själ är odödlig är jag inte helt övertygad om att han överlever till morgondagen. Time will tell.

Imorgon ska jag jobba, och inte vara på stranden, som alla lyckliga lediga djävlar, men jag funderar allvarligt på morgonskim, men då måste jag gå upp klockan sex, och jag förstår att dom andra kollade konstigt på mej när jag sa det.
But still.

Havet, på sommaren. Finns det något bättre?