Någon har flyttat in i mitt skåp nu

Hej.

Igår var, rent teoretiskt sett, den första dagen på jobbet. För nu är det verkligen jobbet, inte bara helg/sommarjobbet. Det känns konstigt.
Dessutom var min första tanke, vid åsynen av en hyfsat full vagn med ren disk att "om jag låter bli att ta detdär i fem minuter till kommer någon av de nya att ha tagit det". Två sekunder senare slår det mej att "de nya", som inte är så nya längre, efter sommarens slit, börjar skolan.

Dom käkar köttfärssås och spagetti i ungefär samma ögonblick som jag stämplar in.

Därför: plocka disk.
Och det är väl ungefär vad jag gjorde igår. Ta ut mat, duka av, plocka disk, fylla på bröd, torka bord, fylla på vatten, hämta is, och lyckas lämna grejer i kallis precis när dom ägnar sej åt uppätandet av någonting med väldigt mycket choklad, och vanlijglass till. Ingen blev förvånad när jag erbjöd mej att ta det sista.

Minelli var lite mer perfektionist än vanligt igår, jag tror att hon led av samma åkomma som jag. Någon har flyttat in i mitt skåp, det röda, med klistermärket på. Någon kommer ägna åtminstone en liten stund åt varför det står "Badboll 1" på det. Förr eller senare kommer någon ha hittat alla mina tankeplatser, och jag kommer aldrig ha måndagslunch med mitt favoritrussin igen.

Det är faktiskt värst.
No. More. Måndagslunch.
Hur ska jag överleva?

Får väl föreslå CC att vi ska koordinera vårat ätande idag.
Bra idé.
Nu har man ju till och med [insert ordet vi ska reclaima här] vid matbordet, eftersom "dom nya" börjat skolan.

Aaaaaaaaaaaaaaaah, ångest!