Highway To Hell

Grejen är, att i 99 fall av hundra gillar jag livemusik. Det är liksom "på riktigt", och en del spelningar jag varit på har varit så övergrymma att det fattas ord för det.

Men.

Coverband på krogen är ett oversized big No No.

Varför, varför, varför envisas dom med att trycka in ett djäkla band på Bratts redan minimala dansgolv? Gissningsvis för att det är billigare med coverband än DJ, men ändå. Visst, dom är skitduktiga musiker, men det måste ju finnas bättre sätt att få utlopp för sina rockstjärnedrömmar än att stå inklämd mellan ett DJ-bås och fem fulla boråsare som firar att semestern är över och att de tvingas tillbaka till Sveriges regnigaste stad.
Nu menar jag inte heller att jag vill höra allas vår vän Karla växla mellan house och "Under mitt paraply-y-y-y-y" en hel kväll heller, men, när en långhårig tjugonåntingkille ställer sej på förstärkaren och nästan slår huvudet i taket och drar av solot i Highway To Hell, vill jag bara sätta honom i en bil och skjutsa honom just dit. Tio sekunder senare är han på golvet igen, och inleder en totalslakt av allas vår "Sommartider". Aaaaargh!

Det är bara slöseri med tid.
Och dom lär aldrig spela Håkan Hellström heller, fast å andra sidan hade det varit helgerån om dom gjort det.

När får Soulking vända plattor på Bratt?
I'll be there in case it happens....