Vilket fotfäste?

Vad ska det bli av mej?

Lilla töfs.

Jag vågar inte flytta min fötter lika långt som dom andra gör. Jag står där, lagom långt ifrån och lagom nära, med tårna inåt och svajar litegrann. Kanske tar jag upp kameran och fotograferar bortåt, dit dom beger sej. Det jag får är en lite oskarp bild av horisonten, närmre vågar jag nog knappast gå, det kan ju vara farligt.

Jag skulle behöva en plan. Det är bara så ruskigt svårt att göra upp en plan helt själv. Och det finns som inga planer under uppbyggnad som jag vill eller kan delta i. Det är bara ett enkelt konstaterande. Jag vill, innerst inne, ge mej av, precis som alla andra. Men jag varken vill eller vågar ge mej av alldeles själv, så jag står kvar och svajar lite, vankar fram och tillbaka och sneglar mot kanten.
Det finns säkert fler än jag som står och tvekar.
Nån mer än jag som inte passar in i vännernas planer.

(Och för att klargöra; jag vill inte passa in i deras planer heller. Det är deras planer. Deras. Som dom ska genomföra. Dom kommer tillbaka sen. Jag ska inte följa med.)

Men jag skulle vilja ha en egen plan.
Veta något om mitt liv som rör någonting efter de närmaste två veckorna.
För nu är jag snart vid dendär punkten när fotfästet försvinner fast jag själv inte vill det.

Vad ska det bli av mej?