Det börjar bli något slags avslut nu ändå, hur man nu kan hitta ett avslut på en sommar som aldrig kom. Sommarjobbarna packar ihop och försvinner, en efter en, och domdär som fortfarande går i skolan har kollat upp schemat på internet, och inser med ens att jo, livet är över.
Det känns som en evighet sedan.
En gång betydde ordföljden "åtta till fyra" ett rent helvete.
Och jag skulle ljuga om jag försökte få det till att "elva till halv åtta" är lika illa.
Det är det inte, strange as it seems. Det är det inte.
Skoltröttheten finns fortfarande kvar, det behövs mycket tid för att den ska suddas ut och försvinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Själv längtar jag till skolan som aldrig förr. JAg bara hoppas att det håller i sig ett bra tag, med förra årets skoltrötthet i alldeles för bra minne..
Men alltså, varför får alla se sina scheman förutom min skola? Taskigt.:(
Skicka en kommentar