>_<

Det kan ha varit så att jag ville veta hur det kändes, men det enda som hände var att tomheten fick ett ansikte. Jag har alltid varit ensam kvar, och nu kommer jag bli det igen. Alla andra har en plan, utom jag.

Det enda jag vet är att jag inte vill vara ensam.

Det är jag.

Det svider. Såå jävla onödigt allting är, och var.
Och det svider.