Communication

Kan du sluta vara så djävla bitter?
Det ändrar faktiskt ingenting. Det är ju kul, när jag äntingen trodde att det skulle fungera någorlunda blir allting bara löjligt, överdrivet och hur fan kan en skitsak bli så överdriven? Fine, du mår dåligt, men det är inte min sak, eller brorsans, att vara din terapeut. Det är du som är vuxen, och jag har varit tvungen att vara det istället för många gånger nu. Det räcker. Jag tänker inte ta det mer. Aldrig.

Det är inte bara du.

Varför är det så att så fort folk försöker trycka ner mej får jag höra hur jag var när jag var liten? Det är alltid samma sak. Okej, jag tycker att det finns godare saker i världen än grönsaker och sill. Är det så farligt? Låt mej äta mina köttbullar, för allas trevnad. Sluta glo argt och sucka om att jag aldrig växer upp. Det är inte det att jag är bortskämd, men kan jag välja mellan något jag tycker om och något jag inte tycker om väljer jag oftast det förstnämnda. Är inte det en normal reaktion? Så länge jag har möjligheten att välja tänker jag ta den. Det låter hemskt att säja det, men att jag väljer var jag vill bo eller vad jag vill äta gör varken till eller från för alla de människor som inte kan välja. Så därför väljer jag. Kan jag inte välja är det bara att bita i det sura äpplet, men det är inte din ska att avgöra om jag har gjort rätt eller fel. Jag måste ju få tänka på mej själv för helvete! Du blir inte lyckligare av att jag blir olycklig för att försöka göra dej glad. Been there, done that, och jag vet att det inte fungerar.

If this is communication, I disconnect!