Tisdag...

Solen sken hela dagen idag. En dag som gått relativt smärtfritt. Noter som äntligen blev förståeliga, tabbar som inte riktigt är det. Pannbiff, prat, rastlöshet. Slutprovsångest, GeMu må vara tråkigt, men även tråkiga saker kan vara både viktiga och nyttiga. Tankspriddhet, lusserep. Låtarna kan jag inte, tomteluvorna är framlagda och det kryper i kroppen på mej. Inte för att jag längtar till Lucia, snarare för att jag har en ganska stor dos empati i mej. För stor?

En lagom brun och lagom god macka äten i all hast framför en totalt intetsägande datorskärm. Vad gör jag med mitt liv egentligen? Det var en bra sak med i somras. Att datorn var sönder. Nu är det höst och mörkt och jag sitter här igen. Varför det?

Varför gör jag inget vettigare?!

Sagt angående kompisar och snällhet: Om man tänker efter vilka av ens kompisar som skulle bry sej även när livet är som mest skit blir det inte jättemånga kvar. Där har du dom som det är viktigt att bry sej om och vara snäll mot. Resten bryr sej inte om dej när det väl gäller så du behöver inte göra det för dom. Man behöver ju inte vara otrevlig, men inte lägga löjligt mycket energi heller.

Det är ju så. Det finns ytliga kompisar och så finns det riktiga vänner.