Zonkad

Idag har jag varit zonkad. Jag tror att gårdagen blev lite mycket. Konstigt egentligen, skolan är inte ansträngande direkt, och jag jobbade inte så länge. Jaja, man blir väl trött av att grubbla också, antar jag.
Och jag blir trött av att veta att jag har två dagar framför mej som jag ska försöka fylla med någorlunda vettiga verksamheter. Imorgon ska vi repa, det är en sak. Sen var det snack om klassfest... jag är inte jättesugen på det, men jag kan ju alltid gå dit och gå hem igen. Eller ringa Johanna och anta det eviga erbjudandet om utekväll. Skriva kulturhistoriearbetet, en dataskriven a4-sida om impressionismen, där har vi en lärare med höga förväntningar.

Försöka åstadkomma något kreativt, helst jobba med mitt djävla PA som jag vill hoppa på. Och skriva klart julvisan till Arkon, det kommer verkligen inte gå bra, för jag blir våldsamt hatisk bara jag tänker på julen. Men den måste bli klar nu, och inte tänker jag skriva om någon fjantig stjärna heller, som alla andra. Jag ska nog skriva om en utvisad tomte eller nåt.

Ibland tror jag att jag letar efter ursäkter att slippa vara social bara för att det känns som om ingen förstår mej. Men å andra sidan kan jag ju skylla mej själv, jag och min eviga "vara mej själv"-anda. Jag har missat några kapitel i läroboken om hur man växer upp. Det var tyvärr kapitlena om socialt umgänge med mellanmänniskor, på fritiden. Jippi.

*mellanmänniskor: de människorna som man inte känner, utan snarare känner igen