God Annandag

Kusin + kusins man var här innan och fikade. Ytterligare en som läser min blogg visade det sej. (Hej, kusin. Vink-vink.) Hon tyckte att jag är lite schizofren. Jag håller med. Man blir det av att vara tonåring. Det hör tyvärr till.

Ikväll är det annandagsrocken. Det är trevligt. Min egen lilla favoritsak i all julröra. Något positivt. Hoppas är det inte är för många punk/emo/sleaze-fjortisar bara. Inget ont mot dom, men dom är så små, så det är lätt hänt att man mosar dom. Dessutom är det är lite läskigt med folk som hittar ett fack och sorterar in sej själv i det så det skriker om det. Kan man inte vara lite av varje? Jag vill vara i alla fack samtidigt. Eller som jag sa i somras, jag är för normal för att vara konstig och för konstig för att vara normal. Därför märks jag mer än dom som är konstiga på riktigt. Det ligger nog nånting i det.
Sen återstår ju frågan som ingen kan svara på; vad är egentligen normalt? Det är som att fråga vad som är emo, eller vad som är meningen med livet. Man skapar en diskussion kring någonting som varenda kotte har en alldeles egen uppfattning om.

Och tillbaka till de identitetssökande fjortonåringarna (eller däromkring). Om man sväljer en trend eller ett sätt att vara med hull och hår blir man lätt en klon. Det är bättre att ta de bitarna man gillar och göra det man gillar till sitt eget. Då slipper man de vassa kanterna och det ovana som folk egentligen bara skrattar åt. Så är det. Enligt mej.

Vad ska jag göra imorgon då? Hmm.. klia huvet.
Jag är inte van vid ledighet helt enkelt. Jag har ju alltid någonting för mej, oftast skola/jobb/repa och nu sitter jag här med 3.5 timmar om två veckor, och en massa dötid. Vad ska jag ta mej för? Jisses, alltså. Jag kanske borde vara social? Hjälp.