Jag skulle också behöva lite sjuka tillskott i livsmemoarerna. Nu snor jag någon annans uttryck men det var ett bra ett. Egentligen är det väl lite halv avundsjuka, jag vill också vara lite vild och galen. Jag skulle fan behöva det. Men så fort jag ens tänker tanken har jag en väldigt bestämd röst i huvudet som säjer att "nej du, glöm det, så gör man inte". Jag vet det. Och jag hatar att jag är en fegis, och jag hatar att jag inte riktigt kan göra något åt det heller.
Jag är bara ett underbart exempel på osäkerhet.
Idag har varit ett enda stort exempel faktiskt.
Jag vill bara gå och lägga mej nu. Glömma skiten. Jag är bara så jäkla besviken på mej själv. Varför ska jag bli så nervös? Jag bryr mej egentligen inte, eller så gör jag det, fast jag inte fattar det riktigt och när allvaret kraschlandar i huvet på mej så blir det som det blir. Pannkaka alltså.
Bara så djävla dumt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag lovar dig: det kommer hända måååånga sjuka saker som ska tryckas in i det lilla häftet som agerar livsmemoar. De dyker upp när du minst anar det.
Jag lovar dig: det kommer hända måååånga sjuka saker som ska tryckas in i det lilla häftet som agerar livsmemoar. Ich promise
Jag lovar dig: det kommer hända måååånga sjuka saker som ska tryckas in i det lilla häftet som agerar livsmemoar. Ich promise
Skicka en kommentar