Jag sov till klockan elva idag. Jag tror att jag behövde det. Kanske var det för att jag somnade klockan tre, men jag hade nog behövt sova även om jag lagt mej i vettig tid. Sen jag vaknade har jag gjort ungefär ingenting. Spelat The Sims.
Den elaka insåuppspelningsskräcken börjar smyga sej på mej nu. Jag försöker låta bli att tänka på det, men det går dåligt. I och för sej är det väl dags för lite social suicide nu, det var ett tag sen sist. Det är bara det att jag vet ju så väl vad jag kan, men det är fortfarande en väldig skillnad mellan sånglektioner och att sjunga för hela jäkla klassen.
Tillbaks på samma ställe igen. Mellanmänniskorna. Fan, det är alltid där det hänger sej. Varför är de så många? Varför är de mellanmänniskor? Och varför är det så få som fattar vad jag verkligen menar?
Jag kan räkna på ena handens fingrar.
Det handlar inte om att förstå det ytliga begreppet, utan själva känslan. Jag är inte som dom, jag
kommer aldrig kunna bli det heller. Det är något som skiljer oss åt, vad det nu är. Jag kan vara med dom, jag kan förstå dom men det fattas fortfarande någon liten bit i kommunikationspusslet. De kan inte sätta sej in i hur det är att vara jag. Jag vet faktiskt inte om jag vill det heller. Och hade de kunnat det hade de inte varit mellanmänniskor.
Grubbel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar