Fascinerande eller hur. Jag vet inte varför med det är lite småkul med musik man lyssnat på i halva sitt liv. I perioder såklart. Igår, tillexempel, hade jag verkligen inte en nittiotalsperiod, undantaget Clarity som faktiskt är gjord på mittiotalet, men Jimmy Eat World står utanför alla regler i min värld.
Det är nog världens bästa skiva. Den går att lyssna på oavsett hur man mår. Den har allt. Verkligen allt. Poppiga Lucky Denver Mint, sjuminuters grubblerier om fyrverkerier och en helt obegriplig sistalåt... sexton minuter med ljud. Det är en såndär skiva, ni vet, som man inte kan säja vilken som är den bästa låten. Det skiftar helt okontrollerat. Den första låten jag hörde från Clarity var For Me This Is Heaven. Innan dess hade jag bara hört hitlåtarna från Bleed American, ganska poppiga små historier. Helt plötsligt hittar jag en av de där låtarna som får mej att gapa och önska att jag skrivit den. Den bara passar. Så enkel, så självklar. Jag ska inte vara jättetråkig och skriva tiotusen bokstäver om hur fantastisk varenda en av låtarna på den skivan är, men allvarligt talat.
- Skaffa skivan, låna den eller vadsomhelst men det kan vara trevligt att ha texterna, för de är snyggt skrivna i detdär lilla pappershäftet som hör till.
- Tänd ljus, värmeljus brukar fungera.
- Släck lampor, lampor är överskattade. Det ska vara mörkt ute. Gärna lite stjärnklart också.
- Lyssna. Lyssna. Lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar