Frågan är om jag ens ska orka öppna käften, för jag vet redan hur det kommer sluta. Delvis, iallafall. Samvetet kommer krypande och det är mitt fel, det kommer det att vara, det är jag som inte tagit initiativ till någonting jag inte ens vill.
Jag gillar att få veta vad folk tycker. Om jag ska övertalas till sånt jag helst slipper måste man börja i god tid, måste vänja mej vid tanken. Frågan är vad som är "i god tid" och även vad som är förslag och vad som bara är tomt prat. Det beror på vem man frågar. Jag har mitt synsätt, alla har sitt eget synsätt. Och jag kan inte se allting ur allas synvinklar, faktiskt inte.
Men snälla, lämna mej inte ensam i skiten, det finns alltid fler chanser än en.
Bara för att bygga på julångesten ytterligare, alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar