Plastliv

Jag känner mej isolerad.
Det är ingen höjdare, kan man väl säja. Det finns ju roligare saker att göra en fredagkväll än att plåga sej igenom High School Musical på video. (Lillebror spelade in den.) Men jag orkar inte. Jag sover inte. Om jag inte sover blir jag väldigt trött.

"Hade du ingen bra jul?"
"Totalt djävla fucked up är väl en ganska träffande beskrivning. Nej, jag hade ingen bra jul..."

Big deal, det är inget att stirra sej blind på. Jag vet jag vet jag vet. Jag vet. Ingenting. Alls. Mer än att jag är trött. På allt, det mesta i alla fall. Om jag vore världen skulle jag vara trött på mej, för jag är trött på den. Helt väldigt otroligt mycket.
När inte ens Pink Floyd hjälper är det ganska dåligt. Men hey, jag kommer igen. Det gör jag alltid. Litegrann.
Och dethär känns också oerhört meningslöst.

Jag ska käka mindre godis och röra på mej mer. Imorgon ska jag ut och springa, det har jag bestämt. Jag måste ju göra nånting aktivt. Att spela The Sims gälls inte. Verkligen inte. Ett plastliv, det är vad det är.