The Fray - How To Save A Life

Vi spelar tydligen den på ljudtekniken.

Det känns lite jobbigt, kanske. Idag var det iallafall det, jag masade mej dit, till skolan, fast varenda cell stretade emot, och då är det inte helt roligt att sitta och lyssna på en låt som får en att bli snyftig i vanliga fall en dag när man verkligen känner sej snyftig.

Inte.
Lipa.
På.
Ljudtekniken.

Inte om katalysatorn hade varit en sorglig pianorocklåt.
Jag tror att felet ligger i att jag hörde fel på texten första gången jag hörde den. Egentligen går den såhär "where did I go wrong, I lost a friend", men i min hjärna går den "where did I go wrong, I lost myself". Jag kan inte hjälpa det, men det känns som om jag har tappat bort lite av mej själv. Glömt en bit någonstans. Jag har säkert sagt det tusen gånger vid dethär laget, men jag bryr mej inte.
Den läskiga känslan av att jag snart kommer vara ensam ger inte med sej. Alla är påväg någonstans, utom jag, jag står ensam mitt i vimlet och undrar vad som hänt. Det är som det brukar vara, jag hänger inte riktigt med, och när det är dags för alla att ge sej av har jag inte ens börjat leta efter skorna. Det spelar ingen roll att dom har kardborreband så jag slipper knyta, jag hinner inte med. Om jag snabbar mej kan jag springa ifatt innan dom försvinner runt hörnet, men det är ändå en ständig jakt. Så fort jag hinner ifatt händer något som lämnar mej på efterkälken igen. Så har det alltid varit.

Fan.

Jag är lite efter.