Recap

• Jag blir väldigt glad av M&M:s. Jag vet inte exakt varför, men jag tror att det har med bokstäverna att göra. Nonstop med ett M på är mycket mer personliga. Och man kan skrapa bort M:et med nageln om man vill. Jag kan fånle som ett litet barn av M&M:s.
• Min kommentar till husen längs Strandvejen norr om Köpenhamn är att om man ska lyckas fylla ett sånt hus, som alltsomoftast har en ganska mörk och murrig planlösning med många dörrar, då måste man ha en massa gammal död släkt med stamtavlor, rokokomöbler och skräp. Såna stolar som man helst inte ska sitta i som får stå i rum med guldramstavlor och samla damm. Annars blir det ödsligt. Alternativet är att man gör om ett par stolrum till skejthall eller inpelningsstudio, men det är inte så vanligt. Tanken på skräpsamlande döda släkthus får mej att fnittra helt hysteriskt. Det är så komiskt. Och jag fattar inte riktigt varför.
• Jag har nya svarta jeans med dödskallelapp på. Och jag har flyttat om affischerna på mina väggar. Jared Leto på dörren. Där snackar vi häftig och multitalangfull kille.
• Frankensteins son var på My Chemical-konserten. Det var också väldigt roligt. Han var ungefär ett äpple hög och gråmålad i ansiktet och gick jämte en alldeles vanlig mamma i röd kappa. Han måste vart tretton för det var trettonårsgräns, och jag har aldrig sett en trettonåring som vart så kort och så gråmålad förut. Det var spännande. Om jag inte minns fel hade han typ kostym också. Hellre Frankenstein än de som överdoserat Kentucky Fried Chicken iallafall. Det fanns sånna med. Tyvärr.
• Världens bästa Emelie ska provjobba på Laxen i början av maj och jag är så himla glad för det. Förutsättningarna för världens bästa sommar blir bara fler och fler. Vi snackar Dreamteam, på allvar.
• Och Järngänget är underbarast!