Vem? Vad? Varför?

Här sitter jag och äter godis. Någonting i skallen säjer mej att det kommer att få mej att må bättre fast jag verkligen vet att det är tvärtom.

Det är svårt.
Inte bara att få ordning på vad det är som gör mej helt nere (PMS?) utan att få ordning på min självdisciplin. Frånvaron förra veckan kan förklaras med ett ord, projektarbete, men att vara nere är ingen ursäkt för att missa skolan. Jag måste hitta någonting som kan ge mej skäl nog att gå dit. Just nu hittar jag inga alls.
Jag skulle behöva att någon i klassen på allvar sa till mej, men det är klart att dom inte gör. När folk frågar om studentfesten och jag svarar "jag orkar inte med folk just nu" är det klart att de inte bryr sej mer. Jag kan inte ställa de kraven på människor jag ibland inte vet om jag känner. Särskilt inte om jag ljuger.
Det är ingen lögn att jag inte orkar med folk, det är sant. Men det är en sanning med modifikation. Sanningen är snarare att jag har den där löjliga skräcken som jag inte kan bli av med, jag är rädd för mellanmänniskor, jag är livrädd för skitsnack vare sej det är jag som råkar ta del av det eller om jag skulle vara föremålet (vilket jag i och för sej inte kan veta).
Jag tycker att det är svinjobbigt att umgås med människor jag inte känner men som jag ändå ser varje dag. Kanske för att jag inte är helt tillfreds med den yttre bilden av mej själv? Sanslöst löjligt, jag skapar en bild av mej själv som relativt pratsam och framåt för att dölja att insidan är en liten bräcklig varelse som inte klarar av att se folk i ögonen.

Fast vadå umgås? Snarare vistas i samma rum som. Sen när pratar jag med folk jag inte känner på fester?
Där har vi ett nyårslöfte om något, var mer social. Hah. Lycka till säjer jag bara, lycka till. Det är inte läge nu. Jag måste komma tillrätta med den yttre bilden av mej själv för att bli kompis med den inre, antar jag.

Och till er som omedvetet lyckades skrämma mej, ni som aldrig kommer läsa dethär och om ni råkar göra det ändå inte kommer förstå: Det är fan synd om er, för ni fattar ingenting. Inte ett dugg.