Jag saknar förmågan att komma på piffiga rubriker

Idag hade jag planerat att leka gud. Eller rättare sagt spela The Sims. Ettan, inte tvåan, för jag gillar inte att de kan dö och åldras och sånt. Planerat.

Skulle precis gräva fram rätt skiva att mata datorn med när mamma ylar om att min mobil ringer. Min hjärna slår en bakåtkullerbytta, för vem fasen ringer mej på mobilen halv elva på påsklovet? Nån kompis? Knappast. Det tar tre sekunder att koppla, och redan innan jag tittar på displayen vet jag vad det står.

"Missat samtal: Laxbutiken"

Jag funderar snabbt över hur ont i halsen jag egentligen har, för någon feber hade jag ju inte, men hur mår jag egentligen? Helt okej, åtminstone relativt. Så då är det väl bara att ringa upp och förbereda sej på en vanlig dag på jobbet.
Hann inte ens det, för precis när jag bestämt mej för att inte vara sjuk börjar hemtelefonen yla.

En timme senare är jag och min kliande hals iförda rutiga byxor och förkläde i full färd med att lära oss göra laxbakelser. Halleluja.
Om någon köper en laxbakelse som är ovanligt sned och vind är den nog mitt alster. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Men bara inom den allra närmaste framtiden, för dom lär vara sålda innan helgen. Ursäkter är färskvara, precis som lax.

Och jag har diskat, oj vad jag har diskat. Och fått hela armarna nerkletade med currysås och GLS och klet och gud-vet-vad. Jag vill iallafall inte veta. Bara för att någon satt fel diskback till besticken så att hälften trillade ut och ner på golvet.
Jag brukar tycka att det är depp att se hur många tallrikar som görs inne i Kallis bara för att jag vet att det är mitt jobb att flytta tallrikarna från punkt A till punkt B och sedan vidare till både punkt C, D och E. Det är verkligen ingenting mot att hela tiden försöka få undan all disk när det vägrar ta slut.

Föressten, tallrikskretsloppet;

• Bongbänk - Matbord
• Matbord - Diskvagn
• Diskvagn - Diskmaskin
• Diskställ - Tallriksskåp
• Tallriksskåp - Bongbänk

Typ.
Vissa passerar tallrikskylen också, men det bryr jag mej inte alls om. Inte nu iallafall.

Nu tänker jag bry mej om att imorgon är min sista riktiga lovdag, någonsin. Och jag ska göra ingenting bara för sakens skull. Visserligen är vårterminen sönderhackad av en massa trevliga små påfund som Kristiflax och Pingst och nationaldagen och fan och hans moster, men påsklovet är det sista riktiga lovet. Det sista lovet som kallas lov innan sommarlovet börjar, för ettor och tvåor och andra små pyren som har sommarlov. Även om jag kommer tycka att jag har sommarlov i sommar med, av gammal vana om inte annat, så har jag ju inte det. Det kommer inget studiebidrag i augusti, det röda skåpet kommer vara tömt och vänta på någon annans saker. Det är lite speciellt.
Och jag vet, skolan börjar inte föränn på måndag, men jag ska jobba i helgen med, och hur mycket jag än gillar mitt jobb så är det ett jobb. Det är inte "ligga framför teven och göra ingeting" eller kanske skejta lite om jag mår bättre och solen skiner.

Imorgon ska jag bara vara.
Lycka till med det.
Jag ska försöka.
Det ska jag allt.