Självkännedom? Tss..

Jag fick tag på de två låtarna jag saknade. Och nu är jag kär, igen. I Firestarter.

Jag förstår inte. Hur kan någonting vara så äkta? Utan att vara teatraliskt eller överdrivet, bara rent, känslosamt, äkta. Varifrån får de den där lilla edgen som gör det så speciellt, så nära bristningsgränsen, magiskt?

Är någon Jimmy Eat World-nörd så är det väl jag, men det bryr jag mej inte ett dugg om för det finns ingenting som hjälper så bra mot känslotrassel som Clarity i mörkret. Den skivan har på sätt och vis räddat mej, den är underlig och inte alls omedelbar, men ger man den en chans till så får man tillbaka. Man förstår, det finns ord som passar in i trasslet som kväver en, ord som trasslar ut en en liten bit, ger en luft.
Färdignördat nu. Det kanske bara är jag som fattar, med det spelar ingen roll, i mina ögon är dom hjältar.

Annars har jag haft en rätt okej dag. Lite skola, lite uppriktighet och därav en halv utskällning. Lite bakad potatis, lite ångest. Solsken, skateboard och allmänt slappande nere vid cisternerna. Jag börjar hitta glidet på nosesliden igen.
En halv 3.5:a gör mej helt vimmelkantig, men det beror nog minst lika mycket på matbristen.

Nu är det slut på frihet, imorgon börjar allvaret. Fyra dagar i sträck, upp med huvudet, fortsätt simma. Jag har vart ett helt jäkla år på jobbet nu, det är inte klokt, vart tar tiden vägen? Och på måndag är det Valborg, och antagligen fest. Lilla asociala jag ska nog gå ut, Johanna får hålla mej i handen så jag inte kommer bort bara.

"Jag ska bli full och dum och strula med killar jag inte känner, ni ska få se. Nä, jag skojar bara. Det är väldigt O-Heddigt. Jag är nog mest tyst ändå. Det brukar bli så."

Självkännedom. Kallas det så?
Självkännedomen kan dra dit pepparn växer, jag ska förvåna mej själv, det verkar så hälsosamt på något sätt. Jag borde bli lite galen.

Ja, det borde jag.