Det är två veckor sedan jag träffade Johanna. Alldeles för länge sedan.
Okej.
Add another month.
Add half a year.
Alla flyr.
Utom jag.
Jag står envist kvar.
Jag vägrar tappa tron på denhär hålan.
Eller så vägrar jag hoppa.
Vilket som.
"Hedda, gå hem."
Klokt sagt.
Jag är så djävla sliten.
Behövde dendär slackereftermiddagen framför teven och Save The Last Dance. Behövde göra ingenting. För jag är allt annat än på topp. Och jag funderar på att dra till Liseberg på fredag igen, bara för att jag äntligen vågat åka Balder. Men det kommer säkert regna, så det lär skita sej. Men men, det gjorde min vecka, helt klart, och jag tänker fortsätta vara lite imponerad av att jag övervann min berg-och-dalbaneskräck tillslut.
Ett ord: Rotera!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Om det regnar tar man på sig sitt asbra regnställ och sköna stövlkar alt. går barfota i sandalerna, se'n glider man runt och njuter av Liseberg helt befriat från köer.
Sådesåh!!!
Go girl, go!
Nästa rapport jag vill höra är att du åkt kanonen :) Och det häftigaste med den är faktiskt accelerationen i starten. Resten är visserligen rätt ballt det med, men man sitter så fast att det knappt känns. Tyckte iaf jag :!
Skicka en kommentar