Idag har varit en förträfflig dag.
Jag har haft riktigt riktigt roligt.
Kännt mej sådär trevligt skuttig, och positiv.
Slutat bry mej om klockan. Låt dom banka, det hjälper inte att jag blir stressad. Trots att jag tycker synd om den det går ut över. Jag tänker inte lägga någon som helst energi på dom där två. Dom är stressokänsliga som fan och inte värda min irritation. End of story.
Igårkväll var jag mer dyster. Mer lik mej själv, kanske.
Lite inlåst, ganska pessimistisk och rättså skrämd.
Skrämd?
Av "alla andras" företagsamhet?
Av att jag fortfarande står kvar, och inte kan ta mej varken åt det ena hållet eller det andra, av egen kraft. Som om jag väntar på att bli puttad, eller att någon ska ta mej i handen och säja "kom så går vi".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar