Igår var jag helt tom. Som avstängd. Jag mådde jättekonstigt hela kvällen och trodde att jag skulle spy. Så kändes det iallafall. Idag när jag vaknade var jag otroligt trött. Det kändes som om hela jag var en stor psykologisk baksmälla.
Jobbade tre och en halv timma och det var fan knappt en lugn stund. Jag hatar när jag inte hinner med. Att den diskade disken får vänta till senare är väl inte hela världen, men när jag inte hinner duka av borden för all mat som ska ut, och alla andra har fullt upp, då vill jag verkligen ha ett par etra armar, eller kunna dela mej själv. Det är bara så jobbigt att inte räcka till. Det är det värsta jag vet.
I övrigt känns det som om jag har slutat bry mej. Jag orkar inte ens fixa mat fast jag levt på två mackor hela dagen. (Och jag är trött på att vara informationscentral..)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar