Jag är trött, alltså svamlar jag

Eller: Jag tänker, därför finns jag till. Isåfall vet jag en hel massa människor som är mentala illusioner. Tragiskt nog. Håhå jaja.

Dagens Funderare 2: Har vissa människor hörselgångarna under fotsulorna? Måste man skrika ursäkta i öronen på dom för att dom ska höra? Bara undrar, alltså. Morr.

Behöver väl inte tillägga att ja, jag har jobbat. Inte själv i spring är lika med wunderbar. Sofie du är bäst!

Jag är knäpp, och folk säjer det till mej, so what. Till skillnad från de där otäcka silverskedsmänniskorna, de utan perspektiv, insikt och emotionella ambitioner vet jag att jag åstadkommer. Och vad jag vill åstadkomma. jag har en extrem hatkärlek till de som lyckas leva ett helt liv utan att arbeta med något ansträngande. De som pluggar sej till en utbildning som de inte behöver betala, för det gör "insert rik släkting eller x antal aktier här" och sedan går direkt in i livet med kostym, portfölj och semesterhus i Spanien. Vad vet dom om att pussla med studiebidraget, skaffa jobb och faktiskt slippa pussla? Sluta skolan, jobba mera, få stora högar med studielån från CSN. Antagligen lika lite som jag vet vad deras liv innebär. Men de har privilegierna, och det känns som om en klick av Sveriges befolkning hellre slänger bort vad som för många är en halv månadslön på ett par helrör på Sturecompagniet än bara stannar upp med kreditkortet i handen och börjar tänka.
De är lika inlåsta i sina liv som jag är i mitt. Återigen tillbaka i Rebell... Fan. Den boken är bara så.

Jag hade egentligen ingen poäng med dethär, och jag vet inte vart jag vill komma heller. Mer än att jag stör mej så otroligt, och samtidigt tycker synd om, de där ambitionslösa människorna som varken drömmer eller hoppar. De står still. Hjälp.

Föressten. Håkan Hellström i skivspelaren i köket är världens energikick för en sån som jag. Helt plötsligt slutar jag vara trött, och får ett oförklarligt flin i hela ansiktet. För att jag mumlar med till det jättesnabba i Kom Igen Lena. Och kan alla orden. Vartenda ett. Och vet att vore det inte för den låten hade jag inte varit den jag är idag. Faktiskt. Den ändrade någonting. Ingen vet vad. Men nåt. Och det var nog väldigt bra. Allting som är viktigt för mej nuförtiden har sitt ursprung i fjortonåringen som insåg att den låten skulle spelas på gitarr. Med vilja och kärlek till.