När saker och ting inte är det man trott att de var är det lätt att huvet kollapsar periodvis. Där befinner jag mej nog nu. Sorry, men jag börjar fatta. Det kanske är dumhet eller något, inte vet jag, men det är passerat nu. Jag ska ta tag i något nytt. Något som är mitt eget.
Leta går ju.
Jag vill inte känna att mitt liv är baserat på missar. Faktiskt. Och här är jag, och det finns tiotusen vägar och val. Det känns som om jag borde vara vuxen nog att klara av dem nu. Jag borde. Men eftersom jag lider av den ytterst svenska folksjukdomen tvivel så är jag inte helt säker. Det enda jag vet är att jag aldrig tänker göra de riktiga missarna. Fyfan, det har varit nära vissa gånger.
Aldrig mer.
Sen att livet gör ont ibland, det är sånt man får ta. Det går över, det gör det. Och tvåtusensju ska bli ett bra år. Bättre än det förra. På vissa plan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men hurruh, det är ju missarna som gör att mn lär sig, right?
Visstsvider det rätt ordentligt ibland men det får man ta.
Gö bara inte missen att backa och och göra passiva val, då bli men verkligen sur på sig själv i efterhand.
Nä, hellre gör jag ett medvetet, aktivt val som gått åt pepparn än ett passivt som går likadant.
Med det aktiva valet kan jag säga att jag gjorde något, tyvärr gick det åt pipsvängen, men det är ändå något jag gjort.
Med det passiva valet kan jag bara säga att jag gjorde ingenting och ändå (eller antagligen tack vare det) gick det fel.
Då är jag hellre aktiv än passiv.
Tjosan!!! :P
Skicka en kommentar