Igårkväll var väl inte den bästa direkt. Föll ihop i en sorgsen hög, och det är inte så konstigt. Jag är så trött på att "dom" alltid tror att jag pallar, att jag reder upp saker och ting, tar tag, tar ansvar. Jag hade bestämt mej för att inte göra det, inte denhär gången. För jag visste slutet redan innan början. Och det gick väl...nästan.
Kan inte bara alla oengagerade människor som inte fattar dra åt pipsvängen?
De ser bara en sida av mej. För den trötta och frustrerade sidan vet när den ska hålla sej borta. Klistra på leendet nu, dumma tös. Du fixar "allt". Lilla fröken Duktig.
Det är så jag vill spy.
So what om jag är duktig? Det är inte det som är det viktiga. Ibland tror jag tyvärr, att jag har rätt att kräva att vad jag gör ska ge mej någonting tillbaka, glädje kanske, eller att jag lär mej något jag inte kunnat innan. Och jag trodde att jag kunde få lite mer hjälp än vanligt när jag faktiskt körde fast. Nåja. Det är klart att om det är många som behöver hjälp är det minst viktigt att hjälpa den som "säkert klarar ut det på egen hand". Men kolla hur högt ribban lagt sej först, för det kan jag som individ inte göra något åt.
Dags att försöka vara egoist igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar