Stay On My Side Tonight

Hur långt är det kvar nu? Det borde vara ungefär 154 dagar, kanske. Så det är bara att ta fart och springa uppför den dumma backen. För vad är det för vits med att ha slitit sej genom ett tretton år långt maratonlopp och falla död ner precis innan målgång? Just nu befinner jag mej i samma position som någon eller något som planerat att färdas hundra mil, men upptäcker att bensinen håller på att ta tvärslut tre mil innan mål. Panik!

Om inget annat fungerar är det bara att parkera bilen och börja gå. För fram ska jag. One way or another..

Att falla död ner har jag redan provat på, och det gör jag helst inte om. Jag är sån, jag gör helst inte om samma misstag flera gånger. Fast ibland är det oundvikligt, men inte denhär gången. Inte denhär gången.
Dags att plocka fram alla dom små förunderligheterna kanske? De skulle ju kunna fungera som en slags motivationsväckarklocka. Något som sparkar igång mej igen. För motivationen finns ju, det gör den. Men jag har extremt svårt att lägga den på skolan. Motivationsomförflyttare. Så blir det.

Lie, lie better next time, stay on my side tonight. Oh!

Det är verkligen läge att införskaffa den EP:n. Stay On My Side Tonight, och med bandet som jag vet att jag inte ska tjata om, eller hur kusinon? Jaja, musik är ett stort pussel, precis som livet, och när man hittar bitar som passar bra så är det bara att le mot ödet och säja tack för hjälpen.

Lie, lie better next time... stay on my side tonight!