Skitsnack!

Ibland ramlar jag in i konversationer jag önskar att jag inte hört. Sånna som får mej att ifrågasätta och tvivla på folk. Ibland börjar en konversation helt ofarligt för att sen tvärvända och sparka mej i magen. Jag kanske inte är lämpad för konversationer? Jag vet inte riktigt, men ibland är det bra att ramla in i något, bara få lite information om det stora sociala spelet som jag så skickligt håller mej undan. Det får mej att inse att även "de okända" som är ansikten och ytligt prat i min värld har det minst lika trassligt som jag själv.
Om jag nu kan kalla mitt liv för trassligt. Det är mest kriget med mej själv och mitt obefintliga självförtroende. Jag deltar inte i det sociala spelet på samma sätt som "dem". Mitt spel finss lika mycket inuti, jag spelar mot mej själv.

Skitsnack får mej att bli yr och vilja spy. Kalla det högstadieskador eller vadfan som helst, så länge jag slipper höra och se. Varför är folk så oärliga och elaka mot varann? Är du förbannad finns det två alternativ. Håll det inom dej eller ta upp det ansikte mot ansikte med den du är arg på.

Att skjuta folk i ryggen är fan det värsta jag vet.

Men samtidigt gör det att jag inte bryr mej ett dugg om ifall någon skulle snacka skit om mej. Jag är förbi detdär, jag svävar på sätt och vis ovanför.