Hard Rock Hallelujah!

Tack Lordi, ni har sabbat alltihop. Nu kan jag ju inte säja "jomenvisst, det är lika troligt som att Finland vinner melodifestivalen" längre. Nej faktiskt.

Tack Lordi!

Europas folk vill inte ha dussintals likadana låtar med Balkan-pop och eurodisco. Vi vill ha överraskningar, melodisk hårdrock och scennärvaro. Jag var lite halvt jätteupprymd igår, Finland vann schlagerfestivalen... Finland vann schlagerfestivalen? Finland vann schlagerfestivalen!
Jag gissade rätt, för en gångs skull. Och vår enmansfrälsningsarmé blev femma, helt okej. Annars var Bosniens låt näst bäst, för jag fattade inte ett enda ord, eller jo, tre för att vara exakt, men man blev ändå liksom, tja. Den funkade. Man fattade iallafall.
Resten var ungefär apskit. Rysslands lilla pojkbandskille var fin, men han hade massa brytning.. morr.
Sammanfattningsvis; Hard Rock Hallelujah!

Och i det universum som existerar utanför schlagerbubblan är jag trött, som vanligt, och är inne i en enorm Coheed & Cambria-period. Claudio Kilgannon, 'nuf said. Vi började på en ny låt idag, den låter som ett övergivet nöjesfält. Jag funderar på om man skulle lägga in en undermening om miljöförstöring i texten, fast ibland är "jag hatar mitt liv"-temat det mest användbara.
Imorgon ska vi på treornas sceniska, Century of Soundtracks. Jag längtar. Synd bara att de har haft låtlistan på whiteboarden i ensemblerummet sen i julas, men med mitt närminne så gör det egentligen ingenting.

Varför känns det alltid som en omöjlighet att jag skulle vara speciell? Det är bara något som fastnat, hamnat lite snett. Men i min sega hjärna spelar det roll, hur litet det än är. Jag är den fula ankungen. Mina fingertoppar är alltid fnasiga, och jag har mitt självförtroende i en tändsticksask. Ibland går det att vika ihop mej, så jag inte tar någon plats. Sen exploderar jag och allt blir kaos.

Just a particulary hideous breed of
LOSER