Kalops vilken dag

Lunchen var, tja, gissa...

Kalops.
Morötter.
Och så vidare.

Jag var...
...inte hungrig alls.
Egentligen gillar jag kalops. Egentligen.
Vi var på hembygdsmuseét och Hindströmska på kulturhistorian. Det låter säkert jättelöjligt, men jag gillar verkligen att få veta hur det var förr i tiden. Såg en bild på hur bryggeriet som låg nere vid ån såg ut. Min farmor växte upp där. Jag har faktiskt aldrig sett exakt hur det såg ut innan. Det var en skorsten som det stod "Falkens Pilsner" på och lite så.
Jag tror att det är farligt att inte vara medveten om sin bakgrund, man måste veta litegrann. Annars görs alla misstag om och om igen, och det stannar av. Kanske lite ödessymfoni över det hela, men om man vet misstag som andra redan gjort, så kanske man själv inte gör dom.

Nu är jag ashungrig, eller åtminstone jättegodissugen. Men jag ska inte dricka oboj, för jag vill inte se ut som en prickigkorv på mitt sista klasskort. Självdiciplin. Och jag ska sluta riva sönder mina pletor. Fast jag gör det utan att tänka, så det är svårt. Men jag ska.
Duktig Hedda.

Eskilstuna över kristiflax, det ska bli kul att engagera sej lite.