Nu sitter jag och svettas över ett djävla arbete om scientologi som måste vara klart senast i övermorgon klockan åtta på morgonen, för då ska det redovisas. Jag har aldrig träffat på en så luddig trosuppfattning i hela mitt liv. Jag tycker att kristendomen är förvirrande, och ibland lite smått ologisk, men scientologin slår fasen det mesta. Googla på "Xenu" säjer jag bara. Håhå jaja.
Monaural Phantasm, ja. Det är fint. Jag vet inte varför, men det är inte så förvirrat som det verkar. Monaural betyder en-kanalig, mono, typ, och Phantasm betyder hjärnspöke. Först var vi helt överrens om att det var jätteluddigt och konstigt, fast om man tänker på det är det inte så. Som Lost Myself, den handlar ju om att inte kunna ta sej ur gamla spår som man ändå vet inte funkar, och det hänger ihop på något vis. Jag vet inte, det kanske bara är vi, ex. mjällen som förstår, men det är faktiskt logiskt. Innerst inne.
Dagens Favoritord:
- Ohemult, ohemula. Synnerligen bra uttryck som härrör från Tove Janssons böcker om Mumindalen. En av invånarna är Hemulen, vars fritidsintressen består av lugna sysselsättningar som frimärkssamlingar och blomsamlande. Och något ohemult är alltså något ohemult, helt enkelt.
- Parvel. Används alldeles för lite, nuförtiden. Niclas använder parvel om personer som är yngre än han själv, antar jag, eftersom han kallade en i ettan för parvel. På ett mycket vänligt sätt. Parvel bör uttalas med vänskaplig affektion i rösten.
Varför bloggar jag när jag måste skriva om bloody scientology?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar