-_-

Det förmodade regnet blev istället en helt oförmodad medvind. Jag behövde inte trampa ett enda tramp mellan Skrea Kyrka och där vägen går under järnvägen strax innan jobbet. Det är nästan två kilometer, enligt den flummiga vägskylten iallfall. Faktum är att jag inte kunde trampa, för vinden gav mej så mycket fart att det blev som frihjul.
Jag är glad att jag inte bor åt andra hållet, för lika lätt som det var att cykla söderut, lika trögt var det de få metrarna jag cyklade norrut igen, in på parkeringen. Jag höll på att blåsa baklänges.

Finns inte så mycket att säja om denhär dagen, men samtidigt massor. Det brukar vara så. Jag kan konstatera att det börjar bli ljust igen, och varmt. Det ska vara jobbigt varmt i entrén på jobbet på dagen. Det ska kännas förbannat surt att äta lunch och titta ut på himlen och känna hur perfekt denhär dagen kunnat vara som skatedag istället för jobbedag. Men jobbedagar är inte helt fel dom heller. Även om jag blir aptrött och jobbar sjukt länge är det inte så fel.

Fast jag tappade tidsuppfattningen när jag sköljde salladsblad i "helveteshålan", en liten skrubb med en vask helt isolerad från allt buller och folkliv. Jag är inte kompis med salladsbladen. Dom är osamarbetsvilliga.

Tyvärr tror jag att mamma kommer få ryck på mej om jag inte går och lägger mej snart. Och jag vet hur det var förra helhelgen, och då jobade jag ändå inte lika mycket som jag kommer ha gjort denna. Face it, jag måste sova nu. Försöka få sju timmars sömn iallafall.

Lyssna på: The Quiet Things That No One Ever Knows
Fin låt detdär.