Nu har jag tappat den lilla tajming jag en gång hade. Jag känner mej väldigt melodramatisk och självkritisk, typiskt mej.
Är man dum nog att skita i brädan en hel vinter är det klart att varenda ollie känns som jag-vet-inte-vad. Otajmade, stela, vingliga. Plussa dessutom på ett par precis för små skor så har du pricken över i:t. Men så jäkla kul det är. Bara att få upp farten, dirrandet i fötterna, ljudet, allting. Jag är en av världens sämsta skateboardåkare, men det skiter jag i. För jag mår bra.
Varje atom i hela min motoriklösa kropp blir glad av det.
Och det är inte värt att skita i, jag gör inte om det.
Hellre Konsumtaket än tappad tajming.
Tusen gånger om.
Vi snackar kärlek.
2 kommentarer:
Du ska veta att en av dina livsuppgifter vart du än tar vägen är att lära propellerbarnen hur man åker bräda.
Bara så du vet.
Det har jag faktiskt planerat. Sponanidrott är så hälsosamt. :)
Lööövit!
Skicka en kommentar